Ja, så känner jag när jag ser den här bilden i alla fall. Och efter att ha påbörjat en utbildning internt inom det företag jag jobbar på, så är den känslan ännu starkare . På den utbildningen så är vi en salig blandning av människor. Från det fina folket på huvudkontoret, till kontorsråttan på helpdesken (dvs jag, bland annat) ända ut till dom som jobbar på verkstadsgolvet.

Snacka om klasskillnader inom ett och samma företag, bara.

Så först gick jag omkring och kände mig som kusinen från landet, en som är som en stor klumpig elefant jämfört med de nätta damerna från huvudkontoret. Ni vet vad jag menar va? När man jämför sig med såna där damer som bär ”rätt” kläder, skor, väskor, frisyrer osv. Damer som är mitt uppe i en karriär och som kanske fortfarande klättrar på karriärstegen, med allt vad det innebär.

Men sen så infann sig liksom ett lugn hos mig. Ett lugn där jag insåg att inget av det där livet eftersträvar ju jag egentligen. Jag är ju en person som kan stå i en kohage på Gotland och drömma om ett liv som ko. Att ha ett liv där man får njuta av naturen och leva gott, hellre än att leva ett liv i stress och karriärhets.

Skön känsla egentligen, den där känslan då jag upptäcker att jag är bra nöjd med det liv jag har.

Ett liv där min karriär började som sommarjobbare i kassan på Konsum, för att sedan hamna i växeln på kommunen, till sekreterarassistent på en advokatbyrå, en del ströjobb, barnafödande, till köksa inom äldreomsorgen, vikarie i skolan, växelhäxa igen bland annat, för att till slut landa på den IT-helpdesk där jag är nu.

Jag har som sagt ingen fin utbildning att skryta med, men min livserfarenhet, den kan ingen ta ifrån mig.

Så nog skulle jag kunna tänka mig att vara en ko på Gotland alltid. Ungefär som kossan i boken ”Ur en kos dagbok”

”Vaknade. Åt lite hö. Två strån som fanns kvar. Tittade på Majros. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Tittade på Örsvart. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Regnar ute. Blev mjölkad.”

Jag menar, min vardag påminner lite om en kos ibland. Lika inrutat och monotont, med lite högtflygande drömmar emellanåt. Ett ganska skönt liv faktiskt.

Jag tror minsann att idag ska jag gå ut i naturen och greppa ett strå att tugga på, eller så kanske jag ska ringa en ko-mpis och surra en stund.