i ett gult hus på landet, utanför ett litet samhälle. Min uppväxt är en blandning av både sött och salt och har delvis format mig till den person jag är idag.
Min barndomsort är en av dom vackraste platserna på jorden, men jag blev inte kvar där, jag ville något mera, se något annat.
Idag bor jag i ett gult hus på landet igen, precis som i min egen uppväxt, fast nu utanför en ännu mindre ort, är inte livet underligt så säg.
Jag tycker att den här låten representerar så bra det som jag känner inför min barndomsort.
För det är en märklig känsla att komma hem till sin hemort där man är uppväxt och haft sina ungdomsdagar.
Att gå in på affären och se välbekanta ansikten, men som man inte har något gemensamt med längre, i sitt vuxna liv.
Man är som en främmande fågel, som har flytt och kommit tillbaka…
Fjärde delen var det här alltså, i utmaningen ”Jag – personen framför skärmen” som Elin från Elvornas hem startat för några måndagar sen.
Själv tänker jag mest på 34.an…
Som en främmande fågel som har flytt och kommit tillbaka. PRECIS så är det när man kommer tillbaka till sin barndomshem även för mig för mig! Så fint skriven, det blir dags att du börjar med boken!
Kram och ha en fin kväll!
Ute
Hemmat är verkligen speciellt och man blir nog aldrig av med det utan det följer en. I alla fall så är det så för mig med
Känns som att vi har lite lika bakgrund, och tänk att man ofta hamnar ungefär på nån liknande plats ändå…
Kram!
Hög igenkänningsfaktor där! Precis den känslan när man strövar runt i barndomskvarteren. Märkligt att allt inte har stått stilla där, som man någonstans tänker att det ska ha gjort…
Kramar
Men precis det med att komma in i affären och stöta på människor man inte träffat på länge känner jag igen – ska man heja eller inte liksom??